Finlands och Sveriges Natomedlemskap påverkar Rysslands redan nu försvagade ambitioner i Arktis rejält. Det här beror i första hand på att Arktis och Östersjön blir ett enhetligt strategiskt område där alla parter utom Ryssland är medlemmar i Nato.
När Nordstreams gasledningar sprängdes i september var det en symbolisk spik i kistan för rysk gasexport genom Östersjön.
För ett år sedan stod Europa för 40 procent av Rysslands totala gasexport. I dag är motsvarande andel 9 procent.
Inget tyder på att gasledningarna kommer att repareras igen.
Det här är ett bakslag för det statsägda gasföretaget Gazprom, som är majoritetsägare i bolaget Nord Stream AG.
Den ryska staten är i sin tur majoritetsägare i Gazprom.
De riktiga stora bakslagen för Gazprom har dessutom bara börjat.
Rysslands problem i Arktis märks först i västra Sibirien
Ryssland har nästan en tredjedel av världens naturgasreserver, men få tillförlitliga köpare. Inte ens Kina har förbundit sig att köpa rysk gas i någon större utsträckning.
Det betyder att Gazprom och andra ryska gasföretag kan tvingas stänga något eller några av sina naturgasfält i västra Sibirien under vintern.
– Går det så långt att de måste stänga hela naturgasfält så har kriget i Ukraina stått dem dyrt, sa den norsk-ryska forskaren Pavel Baev åt mig när jag träffade honom i Riga i oktober.
Baev är expert på energifrågor inom rysk utrikes- och säkerhetspolitik på Institutt for fredsforskning i Oslo .
– Ryssland har inte resurser och kompetens att öppna anläggningarna på nytt, säger Baev.
Hittills har de använt utländska företag, som amerikanska Halliburton, för att hålla dem i driftsskick.
Den 9 september meddelade Halliburton att deras anställda har lämnat Ryssland i enlighet med USA:s och Europas sanktioner mot Ryssland.
– Inget talar för att de utländska experterna någonsin kommer tillbaka, säger Baev. Det lönar sig inte.
Natos utvidgning nästa slag i ansiktet
Mycket tyder på att Ryssland hade räknat med att kriget i Ukraina skulle leda till sanktioner från väst.
Väldigt lite tyder på att Ryssland var berett på att EU skulle ställa om sin energipolitik så snabbt och totalt som nu håller på att ske.
En annan fundamental förändring som har överraskat Kreml är hur snabbt Finland och Sverige bestämde sig för att ansöka om Natomedlemskap.
När hela Norden så småningom är med i Nato betyder det att Nato kan slå ihop sina militära strategier för Arktis och Östersjön på ett sätt som Ryssland inte kan svara på.
Till exempel blir snabba trupp- och materielförflyttningar från Östersjöregionen till Arktis, och vice versa, nu realistiska.
Finland och Sverige blir en landbrygga mellan Norra ishavet och Östersjön. De svenska och finska flygvapnen kan också på kort sikt operera både norrut och söderut.
Det här försvagar Rysslands möjligheter att provocera och sabotera.
Årligen sker tiotals ryska flygningar i grannländernas luftrum. Norge, Finland, Sverige och Nato i Baltikum svarar på dem genom att genast sända upp egna jaktplan för att markera närvaro.
När varje enstaka provokation kan tolkas som om den är riktad mot Nato blir de säkerhetspolitiskt mer riskabla.
Och Ryssland har av allt att döma ägnat sig åt sabotage också redan före kriget i Ukraina.
I januari i år skars en av två fiberoptiska kablar på havsbotten mellan Svalbard och det norska fastlandet plötsligt av.
– Det kan ha varit en olycka, kommenterade Norges försvarschef general Eirik Kristoffersen då, men ryssarna har kapaciteten att skära av kablar.
En liknande incident skedde i april 2021, då en norsk forskningskabel på havsbotten norr om Norge slets bort.
Det här är en anledning till att misstankarna för Nordstream-explosionerna riktas mot Ryssland.
– Det har inte så stor betydelse vem som gjorde det, säger Pavel Baev från Institutt for fredsforskning, den viktiga lärdomen är att vi kommer att se betydligt fler sabotage av det här slaget i framtiden. Våra undervattenskablar är sårbara, men ryssarnas kablar är minst lika sårbara.
Ryssland varnar för att ett finskt och svenskt Natomedlemskap leder till en militarisering av regionen. Det stämmer delvis, men uttalandet bortser helt från att Ryssland har egna militärbaser längs med gränserna till Finland och de baltiska länderna.
Dessutom har de rustat upp på Kolahalvön i decennier.
Efter Ukraina läggs fokus antagligen på västra Arktis
Den stora halvön längst upp i Rysslands nordvästra hörn är bas för den högprioriterade Norra flottan, som ansvarar för försvaret av Arktis och Norra ishavet.
Där finns också Rysslands största kärnvapenarsenal på den här sidan om Uralbergen.
Uppskattningsvis 80 procent av Rysslands maritima kärnvapenkapacitet finns i staden Severomorsk nära Murmansk på Kolahalvön.
Det är alltså främst atomubåtar med kapacitet för kärnvapen.
Dessutom har Ryssland militariserat Kaliningrad , området mellan Litauen och Polen i sydöstra Östersjön, hårt under president Vladimir Putins tid vid makten.
Kaliningrad är till sin yta något större än Nyland och hyser den ryska Östersjöflottan, flygbaser och, före det fullskaliga kriget i Ukraina, trupper på ungefär 10 000 man.
I samband med att Finland och Sverige formellt ansökte om medlemskap i Nato den 18 maj varnade Rysslands försvarsminister Sergej Shoigu för ryska motdrag.
– Innan året är slut kommer vi att etablera tolv nya baser i Västra militärdistriktet. Trupperna kommer att få över 2000 nya enheter moderna vapen och militärutrustning.
Kriget i Ukraina har gjort det omöjligt för Ryssland att genomföra en sådan här upprustning nu och antagligen under flera år, men ambitionen finns där.
En mångårig militär upprustning i Arktis ser oundviklig ut
De här ambitionerna har varit synliga i havsområdet mellan Svalbard och det norska fastlandet redan i flera år.
I februari testade Ryssland, enligt egen utsago, sin omdebatterade hypersoniska (väldigt hög överljudshastighet) Zirconmissil där.
– Vi startar serietillverkning av Zirkonmissiler, och vi har faktiskt redan tagit den i bruk, sa försvarsminister Sergej Shoigu till det militära nyhetsmediet Zvezda i slutet av sommaren.
Nato har redan reagerat på det här. Kanada satsar nu 10 miljoner euro och USA mer än så för att kunna försvara sig mot hypersoniska vapen.
– Det är en stor utmaning att upptäcka hypersoniska raketer varifrån de än kommer, sa Kanadas försvarschef general Wayne Eyre i oktober.
I Riga träffar jag överste Vince Kirstein, den kanadensiske befälhavaren för Natos trupper i Lettland. Han bekräftar att …